det lilla x-tra

Det cirkulerar så många artiklar kring fosterdiagnostik just nu och jag känner bara att jag behöver skriva av mig. 

Fan, är ganska mållös och detta kan nog bli ett väldigt personligt och känsligt inlägg och väldigt diskuterande.

 Till dig som som gör fosterdiagnostik endast för att se om DITT barn har downs syndrom och planerar att göra abort om fallet visar sig vara : synd för dig, för du kommer att ångra dig tusen gånger om. 

Jag blir så trött, irriterad och besviken över att se hur många som "stöttar" våra barn och tycker att annorlunda är helt fantastiskt tills dom själva står i situationen och väljer att avbryta en graviditet för att barnet "inte är som alla andra" eller att barnet inte är "normalt". Vem fan bestämmer vad som är normalt eller vem som "är som alla andra"? Finns det någon checklista på hur man ska vara och hur man ska se ut för att vara normal? 

Att ta bort sitt barn för att det råkar ha en extra kromosom kommer vara det största misstaget du gör i hela ditt liv, så många dörrar som öppnar sig och att få se världen ur ett lite finare perspektiv kommer att gynna dig i längden. 

Bara för att man får ett barn utan den där extra kromosomen betyder inte det mindre och färre problem. Du kan aldrig veta om ditt barn kommer att bli retad på rasterna i skolan, hamnar i ett missbruk eller rent av kanske blir ihjälkörd så varför inte ta vara på alla chanser du får att visa upp och vara stolt över ditt barn istället för att skämmas? 

Så mycket kärlek jag fått och så mycket jag lärt mig under dessa två åren gör nog inte många på en hel livstid och därför ber jag dig, får du chansen så ta den, våga låta saker som är menat hända, våga leva livet som det är tänkt och framförallt VÅGA visa världen hur annorlunda kan vara perfekt.