International down syndrome day

Också vad dagen här igen... Det går så fort, tänk om tiden kunde stanna bara för några minuter och jag kunde gå och kollat till alla nära och kära. 
Vi tjuvstartade med att bära vitt för alla änglabarn och även udda strumpor för olikheter och visar att vi gillar olika. Blev så rörd när hela Facebook, instagram och alla andra sociala medier fylldes av bilder med folk som tagit på sig udda strumpor, kom någon tår och man kände adrenalinet rusa i kroppen och bara kände sig så stolt :) 
Norra Skåne var hos oss och intervjuade oss för att göra ett reportage i tidningen. Det blev så bra och vi har fått så mycket positiv kritik på det. Det värmer i hjärtat kan ni tro, all denna peppning behöver man. 

Igår var vi hos min farbror och blev bjudna på grillat, såååå gott!! Han ska nämligen iväg till Liberia i 3 månader och hjälpa till där nere. Så grym är han. 
Jocke - hoppas du får en fantastisk vistelse och skaffar dig ännu mer erfarenhet. Vi älskar dig! ❤️ 




#1 - - Maria Svedberg:

Vilken söt pojk du har. Är själv mamma till 8 årig kille med ds.

#2 - - Marita:

Hej! Det värmer att läsa sådana här solskenshistorier! Grattis till er lille Prins! Min söta lilla moster hade sammaa diagnos. Hon gifte sig vid 30 och levde lycklig i många år tillsammans med sin man som hade en annan "psykisk" diagnos. Hon var utåtriktad, glad och social och han var duktig på att sköta hem och ekonomi. Hon bjöd hem folk och han lagade mat. De jobbade på ett dagcenter och hade ett fint socialt liv. Hon var intresserad av politik som hon gärna diskuterade med släkt och vänner. En riktigt solstråle, kramig och busig. Hon dog för ett och ett halvt år sedan, 59 år gammal, efter ett innehållsrikt och gott liv. Ville bara dela detta eftersom det som förälder är lätt att oroa sig för framtiden, vilka barn man än blivit välsignad med. Stor kram till er!/Marita (mamma till sex väldigt olika barn mellan sju och 18 år)

Svar: Åhh så underbart att höra! Tack så hjärtligt för fin kommentar! :) kram
julia bergman

#3 - - Helen:

Ja tänk vad det hänt mycket bra sedan min dotter föddes 2003. Vem hade trott då att Hammarby skulle spela handboll i olika sockor. =)
Tror att det allra bästa vi föräldrar kan göra är att låta våra barn synas och vara bra förebilder för att livet med det lilla extra är ett gott liv.

#4 - - Pernilla:

Vilken söt och härlig pojke ni verkar ha, härlig och fin blogg också. Fint också att du delat med dig :)

En av mina tvillingpojkar har lite särskilda behov, inte downs syndrom men är muskelsvag som gör att han utvecklas inom visa områden lite långsamare. Så vet hur det är med mycket besök på hab, men är tacksamma för deras hjälp där för dem är så duktiga och proffsiga.

Ha det bra och lycka till med allt / Pernilla

#5 - - Charlotte:

Vad underbart att få läsa om er resa med ert lilla solskensbarn, jag har ganska nyligen fått en son med samma diagnos och tycker att det är lärorikt att få se vad ni har gått igenom och veta att vi kommer vara där om något år.

Svar: Stort grattis till er son! Han kommer göra ert liv till ett av de bästa! :) kram!

Kommentera eller kontakta mig gärna om du undrar något eller bara vill ha lite stöd :)
julia bergman

#6 - - Annica:

Vill bara säga att det är underbart att se hur glada ni är för er fine lille Milan. Jag säger ofta att det nog är människor med diagnosen Downs syndrom som är som vi alla borde vara, de "normala", som visar sina känslor, sin kärlek till allt och alla, som vill kramas och bara är helt underbara :-) Förstås har de ju också sina dagar, men jag anser att de helt klart är gladare och öppnare än de flesta andra av oss!

Kram på er, fina lilla familj <3

Svar: Tack snälla för din stöttande kommentar! :) kram<3
julia bergman

#7 - - Frida :

Hej! Har ni personlig assistans eller funderingar på det? Om ni blir beviljade det så skulle jag kunna tänka mig att jobba med ert lilla charmtroll! :D han är riktigt söt! :) kram Frida

#8 - - Robex Lundgren:

söt