det lilla x-tra

Idag var jag och Milan och träffade de andra mammorna och barnen i vår föräldragrupp. Det var trevligt att se alla och fick lite information om sjukdomar som kan uppkomma. Men ack vad jobbigt det blev när jag insåg att alla är mer utvecklade än vad Milan är ( jag vet att jag inte brukar tänka så och att jag inte ska det) men vissa dagar är jobbigare än andra och jag känner att är de flesta dagarna positiva och fina så är det lugnt. Det blev helt enkelt för mycket för mig idag så jag stormade ut ur rummet och gick raskt mot vagnen när jag möttes av vår BVC sköterska som såg att tårarna var nära på att spruta ut så hon spran g efter ut i hallen och kramde om mig och frågade vad som var på tok. Vi pratade ett tag och hon fick mig på bättre humör så vi sa hejdå och jag började gå hemåt. På vägen hem började jag tänka på vilken underbar sköterska hon är. Inte nog med att hon är så proffsig med Milan och alltid glad och positiv utan också att hon faktiskt bryr sig om oss föräldrar, det gör så himla mycket och man känner sig så välkommen. 

Vi hade sån tur att BVC sköterskan också jobbar på neonatalavdelningen och träffade Milan första gången då han bara var några dagarn gammal och fixade sedan att han fick komma till henne. Så hon har verkligen varit med och följt honom från början.