Saknad... Ja någon man inte alltid tänker på kanske men som alltid poppar upp om man lyssnar på en speciell låt, går nära ens hus, gör grejer man brukar/brukade göra tillsammans eller om man bara sitter och tänker på livet. Någon som alltid finns i tankarna, kan vara en kompis, hemlig kärlek, någon som gått bort eller en släkting! I mitt fall just idag så saknar jag min pappa som är i Mexico och jobbar. Idag är en sån dag jag behöver prata och skratta med honom och fåenergi för helgens alla jobbtimmar. Nu har jag sån tur att den jag tänker finns i livet men så är det inte alltid så vi skänker en tanke till alla vi håller kära där uppe <3
#1 -
-
Sandra:
Hur kändes första veckan hemma med Milan? Amning? Spyr han mycket? Känner man kärlek eller mer "vad har jag gett mig in på" första veckan? Är så orolig för frlossningsdepression.. får mitt första barn om 2 veckor och är sååå nervös!
Svar:Den var fantastisk men frustrerande... Downs syndrom glömdes bort och plötsligt kändes det nog som för alla småbarnsföräldrar. Milan hade sond och var tvungen till att få mat var 3:e timme så först skulle jag försöka amma honom 30 min sen skulle han sondas på 20 min och sedan var det dags att pumpa som tog 30 min. Det var väldigt jobbigt kommer jag ihåg. Milan började äta väldigt bra fort så han behövde inte sonden så länge och behövde inte heller väckas på natten längre (skönt). Sen började allt bara bli bättre och bättre och nu är man verkligen inne i hans rutiner. :)
Alla graviditeter, förlossningar och första tid är ju så olika så tänk inte så mycket på det utan ta det som det kommer, om det är en sak jag kommit fram till under dessa 8 månaderna är det att man oavsett komplikationer älskar sitt barn <3 lycka till och fråga gärna mer om du vill! Kram
Hur kändes första veckan hemma med Milan? Amning? Spyr han mycket? Känner man kärlek eller mer "vad har jag gett mig in på" första veckan? Är så orolig för frlossningsdepression.. får mitt första barn om 2 veckor och är sååå nervös!