Javisst är det tufft, tufft så in i h*lvete

 Det är inte kul att höra att ens barn inte kommer utvecklas lika fort som andra barn, det är inte heller kul att höra att ens barn är annorlunda, inte heller att ens barn kommer behöva göra fler besök på habilitering, sjukhus och barnavårdcentral än andra barn..
MEN VA FAN - vänd på det, mitt barn kommer att utvecklas förr eller senare, han kommer att kunna sitta, krypa, gå och prata. Mitt barn är annorlunda man annorlunda på ett bra sätt, vad är normalt egentligen? Mitt barn kommer också att göra fler besök på habilitering, sjukhus och barnavårdcentral men då får jag se det som en bekräftelse om mitt barn är friskt eller sjukt och får då hjälp direkt. 

Jag påstår inte att det inte är tufft att ha ett barn med en utvecklingsstörning för det är det, tufft som fan! Att veta att han kommer att möta flera hinder och elaka människor med fördomar i sitt liv, det svider i mammahjärtat. MEN det viktiga är att han kommer att ha föräldrar som alltid älskar honom och tror på honom. Sen kommer han att ha alla godhjärtade människor runt omkring som hälsar, pratar och bara finns där när han behöver det. 

När min fina lille prins ligger där på min mage, lyfter sitt huvud och kollar upp på mig med sina fina ögon och gör ett joller som låter "mamamamama". Då värmer det kan ni tro. Jag trodde inte att det fanns något som betydde såhär mycket på detta viset, meeen det vet jag nu och det finns inget i världen jag vill ändra på just nu. Min älskade kille med den där extra lilla kromosomen. Vårt speciella barn <3 




#1 - - Ann:

Kan inget mer än att hålla med i det du skriver. Vår son är nu 5 veckor, men det är galet hur underbar han är. Han är högt älskad av oss, inte minst storasyster. Den där extra kromosomen den hade jag inte valt bort om jag ens fått välja. ❤️

Svar: Ja det är underbart att få vara med om det här och det bör bara bättre och bättre! :) ❤️❤️ all lycka tull er!
julia bergman

#2 - - Anonym:

♥️

Svar: <3
julia bergman

#3 - - Carina Granholm:

Så fantastiskt fin son ni har! Det du skriver känns igen här med.
Mys på ordentligt!
Hälsningar Carina med Felix 12 år (ds) och hans två systrar

Svar: Vad kul att du hittat hit :) åh all lycka till er med er fining <3
julia bergman

#4 - - Emma:

Känner er ej men har sett några av era inlägg. Blir rörd över hur fina ni är och så skönt att se att ni älskar er fina kille precis så som alla föräldrar älskar sina barn. Er lilla kille är jätte fin, kämpa på även om det är tufft i bland! Lycka till!

Svar: Åh tack snälla för din fina kommentar, du ska veta att det betyder! :).
julia bergman

#5 - - agge:

Jättefin liten kille ni ha!

Svar: Ja visst är han underbar! :)
julia bergman

#6 - - Camilla:

Hej! Såg länken via Åsas Facebook och blev nyfiken på din blogg. Vilken fin kille! Så fina bilder och så härlig inställning! Med vänlig hälsning Camilla

Svar: Åh vad roligt att du titta in och tack för din kommentar :)
julia bergman

#7 - - Jeanette Junge:

En extra kromosom gör inget när den är en kärlekskromosom! Det finns inga människor som är så fulla med kärlek som de med just den där extra kromosomen <3
Kram

Svar: Ja visst är det så <3
julia bergman

#8 - - Christina Bergman Granström:

Du är en underbar mamma. Så fint du beskriver din kärlek. Jag är din pappas faster. All styrka till dig!

Svar: Åh tack snälla :) kram
julia bergman

#9 - - Anonym:

Vad fin han är!! Njut av att ha en underbar liten härlig bebis!!
Ibland när jag tittat tillbaka för fem år sedan när vår Ella var bebis så kommer jag ihåg att jag grubblade alldeles för mycket på framtiden o inte riktigt njöt av den första bebistiden och levde där o då.. Kram Belinda

Svar: Tack för din fina kommentar! Ja vi försöker verkligen leva i nuet! <3 kram
julia bergman

#10 - - Pamela Mattisson:

Hej! Vår son är idag 25 år o är högt älskad av alla. Han har gett/ger så mkt kärlek till alla! Han är en riktig arbetsmyra på sitt jobb o stor hockey fantast, älskar fester, hänga med storebror o lillasyster. Han är bland det bästa som hänt o som lillasyster(23 år) säger, mamma Stoffe är kungen i vår familj :-) Kramar till er!

Svar: Åh vad härligt att höra att det går så bra! Det är verkligen kul att höra om syskons relationer och så vidare! Har ju varit en stor fundering! :) tack för din kommentar! <3
julia bergman

#11 - - Anna :

Amen! <3

#12 - - Isabell :

Underbara mamma och super fina kille!!!! Ni är helt fantastiska.

Svar: Åh tack snälla! :)
julia bergman

#13 - - kelli vikström:

Han är helt galet söt!

Svar: Ja han är underbar, hur är det med din prins? <3
julia bergman

#14 - - Isabella :

Herregud vilken stark mamma du är. De kom tårar när jag läste detta inlägget!

Svar: Åh tack snälla och tack för kommentaren :) dela gärna!
julia bergman

#15 - - Becca:

Vilken fin stolt mamma DU är fortsätt att bevar den känslan så blir livet till en dan och inte till en blött vattenpöl

Svar: Tack snälla :)
julia bergman

#16 - - Veronica:

Han är ju så underbart söt ❤️

Svar: Ja han är helt underbar! :) tack <3
julia bergman

#17 - - Jenny:

Hittade din blogg på fb Downs läger Gotland 2014 och jag kände att jag måste lämna några rader :)

Jösses vilken söt prins ni har :)
Kärleks kromosom som jag kallar det, den där lilla xtra :) <3
Min pojkvän har en lillebror med DS och han är verkligen världens goaste :D

Kram :)

Svar: Tack för den fina kommentaren! :) dela gärna kram
julia bergman

#18 - - Frasse:

Julia lilla vän. Fantastiskt att läsa det du/ni skriver. Blir helt fördärvad i kroppen.mÅSTE SÄGA ATT NI ÄR HELT FANTASTISKA FÖRÄLDRAR. imponerad HELT OTROLIGT IMPONERAD.öNSKAR ER ALL LYCKA. Med vänlig hälsning fRASSE

Svar: Tack då mycket för den fina kommentaren frasse! :) kram
julia bergman

#19 - - Eivor:

Härlig läsning! Rätt inställning. Rätt attityd. Rätt mamma för rätt kille :) Heja på!

#20 - - Anna L :

Milan kan inte ha bättre föräldrar<3 ni är helt fantastiska!
Följer din blogg för man blir så glad av att läsa det ni skriver!

Svar: Tack snälla för din kommentar! Dela gärna med dig till dina vänner! Kram från oss! :)
julia bergman

#21 - - Jenilita:

Vad fin han är ❤️ min flicka har också det lilla xtra hon är 19 mån ! Våra barn är fantastiska! Downs is up !

Svar: Åhh vad kul! GRATTIS! :) var bor ni? Är du med i underbara downs barn på Facebook? :) <3
julia bergman

#22 - - Jane:

Åh blir helt bebissjuk- och det brukar jag inte bli! Den känslan du beskriver och det band ni har är obegriplig för mig, men jag anar att den är enorm.

Svar: Tack för din fina kommentar! :) ja det är helt underbart. Något speciellt du vill läsa om?
Dela gärna med dig av vår blogg till dina vänner. :)
julia bergman

#23 - - Linnea:

Han är ett underverk! Han är jätte söt!! Kämpa på, ni kommer klara detta. Handlar om positiv inställning och kärlek gentemot varandra (som du skrev). Det kommer man nog långt på. Kram i massor!

Svar: Tack snälla för din fina kommentar. Dela gärna med dig av vår blogg till dina vänner! :)
julia bergman

#24 - - Helena:

Vilken underbar liten kille ni har!! Vi har också en liten August 3 månader med det där lilla extra ❤❤❤ Kul att läsa din blogg. Känner igen oss i det du skriver! Kram till er!

Svar: Tack så mycket och stort grattis till er! :) då är dom ju födda samma år iallafall :) vart håller ni hus? :)
Åh vad roligt att ni känner igen er <3 KRAM
julia bergman

#25 - - Robex Lundgren:

söt

#26 - - Emma:

Vilken underbart söt son du har!

#27 - - Jenniey Love:

Aww vilken goding till barn, kramiz<3

#28 - - Frida:

Julia, jag känner inte dig. Du känner inte mig. Jag är bosatt i Stockholm, men min mormor bor i Skåne och jag har varit där ibland. Faktiskt i Önnestad, om du vet vart det ligger. Inte för att det har någonting med min kommentar att göra.

Jag har följt din blogg ett längre tag, läst vad du har att skriva, suttit med ett stort leende på min mun när jag ser dig och din son tillsammans. När jag ser lyckan i dina ögon.

Jag tycker du är stark. Du är en stark person. Jag känner inte dig, men jag märker det. Inte för att du har en son med down syndrom. Nej, för att du är du. Jag är 21 år, för tre år sen födde jag min dotter. Två veckor för tidigt, men det gjorde ingenting. En jobbig förlossning, men jag visste att det var värt det även om jag flera gånger klämde fram att jag ville strunta i det och åka hem under de 36 timmar jag låg i förlossningssalen. Min flicka föddes, den 19 mars 2011 klockan 16:49. Hon låg på mitt bröst - och det enda jag tänkte på var att där, just precis där, ligger min nyfödda dotter. Mitt barn. Fem dagar senare, på en kontroll hos doktorn efter vissa komplikationer och otroligt jobbiga dagar kunde man misstänka down syndrom hos mitt barn. Min värld rasade. Varför jag? Varför kunde jag inte få ett friskt barn tänkte jag. Men de tankarna, är nog det elakaste jag tänkt. Under fem dagar, var hon som vilket barn som helst eftersom jag inte visste att hon hade down syndrom. Det var inte förrän jag fick veta det, som min värld rasade.

Men jag tog mig samman, jag insåg att det är min dotter. För mig är hon allt. Hon är speciell, unik. Precis som alla barn. Jag ångrar ofta vilka tankar som kom upp. Vad var JAG rädd för? Jag hade min dotter. Jag hade ett barn. Samtidigt som många runt omkring mig försökt i så många år, men aldrig lyckats att ens få barn. Och jag "klagar", bara för att mitt barn har ett "fel". För jag vill inte kalla det fel. För det är just det "felet" som gör min dotter unik. Till en del av mitt liv. För varför klagade jag, när hon var frisk i övrigt. Hon kunde höra, hon kunde se och hon kunde röra sig.

Min vän fick barn samtidigt som mig, jag tänkte många gånger på att det var lite jobbigt när hennes barn började gå, eller prata. Men så småningom gjorde min ängel framsteg, hon lärde sig gå och hon lärde sig prata.

Idag, tre år senare springer hon rundor, hon leker i lekplatsen, hon går på lite kontroller på sjukhuset, hon pratar om alla hennes vänner. Idag, tre år senare har jag världens snällaste och underbaraste lilla tös. Med ett unikt - men ack så fint utseende.

Det enda, som fortfarande hänger kvar, är alla blickar, på mig och på henne. Alla elaka blickar riktade mot henne, och alla menande, ursäktande och sorgsna blickar mot mig. Jag säger bara GE FAN i att tycka synd om mig. För det är det inte. Och det är inte synd om min dotter. Alla kommentarer som att "de beklagar" och "jag förstår att det är jobbigt...". Och jag är inte stark för att mitt barn har down syndrom, jag är stark för att jag klarar av att lära mitt barn att samhället är som det är idag. För jag LÄR mitt barn. Jag informerar. Det gör inte föräldrarna till de där "friska" små barnen som kan skratta ibland, som pekar, som mumlar. Men sen finns det så många snälla barn, som vill ha gemenskap. Som bjuder in, som pratar, som skrattar, som ser Alice insida. För vi får lära våran barn, vad som kan hända, istället för att andra föräldrar låter bli att lära sina barn vad som är rätt och fel.

Klart som fan det är jobbigt, både för dig och mig. Men det är inte för att vi har fått den gåvan tillsammans med vårt barn. Det är för att vi är småbarnsföräldrar som det är jobbigt. Och du är en GRYM mamma till en GRYM son.

Ber om ursäkt för långt inlägg. Jag vill bara att du ska förstå, att du inte är ensam. Och som man säger - ett barn med down syndrom kan vara krävande, och Gud ger bara den gåvan till de som klarar av det. Sköt om dig Julia! Kram.

PS. Visade bild på Milan för Alice, "fiiiiin pojke" hälsar hon.

/Frida & Alice.

Svar: Tack snälla för din fina kommentar! Förstår precis vad du menar. Hade varit så kul att träffa er när ni är nere i Skåne! Bor en mil från önnestad typ. Du får gärna söka upp mig på Facebook om du har det? Julia Bergman :) kram
julia bergman